Okategoriserade

Allt för många gånger lägger vi fokus på alla anledningar till varför Gud inte skulle kunna älska oss och varför Gud inte skulle kunna använda oss. Men tänkt om det är så att Gud vet om alla våra brister och väljer att älska och använda oss trots det?

“Hej, hur är det?” Vågar vi svara precis som det är på en sån fråga? I ett samhälle där vi ständigt blir värderade och bedömda är det inte så lätt. Kan vi skapa en kyrka som är en frizon från det, dit vi får komma precis som vi är?